Livet går sin gilla gång här på Kap Verde. Fortfarande vaknar vi vid 7 varje morgon, men de senast två dagarna har vi iaf inte sovit middag. Det betyder alltså att vi sovit ikapp och är betydligt piggare än innan vi åkte.
Vi har varit här halva tiden nu och har knappt en vecka
kvar. Igår var tydligen den stora resdagen, idag är hotellet nästan tomt.
Tyvärr verkade solen följa med transferns till flyget, för idag är det rätt
mulet tyvärr. Så istället för att parkera på en solstol som vi brukar göra
efter frukost, så snörade vi på oss gympaskorna och gav oss ut på promenad. Vi
skulle bara gå till saltbassängerna här i Santa Maria, som vi hört talas om.
Problemet var att vi inte hade en aning om var de låg.
Eller jo, en aning hade vi… typ till vänster vid
bensinstationen. Problemet är att det
finns två bensinstationer och den som beskrev detta pekade åt höger… Men vi
började gå och tänkte att det löser sej väl på vägen. Hittade vi inte dit så
hittade vi väl något annat. Ingen av vägarna vid någon av bensinmackarna såg
rätt ut, så vi fortsatte rakt fram. Hittade vi inte saltbassängerna, kunde vi
alltid gå till Botaniska trädgården istället. Åsså kan man ju fråga sej fram!
Första mannen vi frågade hade ingen aning, han var nog ännu
mer vilse i pannkakan än vi var. Men den andre han visste! Så vi vände och gick
med honom tillbaka en bit, tills han pekade ungefär hur vi skulle gå. Vi var
inte tillbaka på rutan ett, men inte långt ifrån… Vi gick dit han pekade och
befann oss väldigt mycket på baksidan av Santa Maria. Här bor folk i skjul och
det finns mycket skräp på gatan, men här och där finns också jättefina hus. Vi tog
sikte på stranden och tänkte att vi kanske ser vart vi ska därifrån.
Innan vi kom fram till stranden såg vi mängder med
Kite-segel och förstod rätt snabbt att det måste vara Kite-Beach som alla
pratar om, där det är någon form av mästerskap just nu. Vi går väl dit då!
Hittar vi inte saltbassängerna så kan vi ju alltid kolla på surfare istället. Härifrån
fick vi sällskap av en liten hundflicka som rätt var det var hade visat oss
vägen till… Saltbassängerna! Vi hade gått genom sanddyner och tvättäkta
ökenlandskap när vi plötsligt såg dem. Så häftigt!
Jag fick med mej en stor saltkristall, och efter en miljon
bilder gick vi därifrån. Vid det här laget hade vi gått i drygt två timmar och
redan tagit sisådär 10 000 steg i lös sand. Det fanns ingen skugga alls
och var väldigt varmt, så den där Kite-stranden fick vara. Vi hade nått vårt
mål, hittat våra saltbassänger, var nöjda och kände mest för att gå hem. Så det
gjorde vi! Problemet var bara att hundflickan ocså gjorde det… följde med oss
alltså, trots at vi försökte få henne att gå hem. Hon följde oss hela den långa
vägen tillbaka till hotellet, trots att vi försökte få henne att vända. När vi
kom fram började en annan familj att klappa henne och hon la sej hos dem medan
vi smet iväg till rummet.
Sen såg vi henne inte igen, men det var tack vare henne som
vi hittade rätt! Hade hunden inte gått framför oss när vi irrade runt och hade
vi inte följt henne, så hade vi aldrig hittat de där bassängerna. Det tackar vi
för! Vi får väl se om vi ser henne igen någon dag inne i Santa Maria.
Nu kan vi alltså bocka av en sevärdhet på vår lista, vi har
inte gjort så mycket av den varan än. Men på måndag är tanken att vi ska åka
till Esparagos och Palmeria. Vi tänkte ta lokalbussen, så får vi se om vi
hittar rätt :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir så glad av ett litet fotavtryck: